Viktor Johansson

»Det är inte ofta jag läser en nyutkommen bok och tänker: Nu ser jag ett betydande författarskap ta plats i litteraturen. Men när jag läser Bonsaikatt tänker jag exakt så. | MONTELIUS, SVENSKA DAGBLADET

»Johanssons bästa roman och redan ett färdigt filmmanus som kan provocera publiken långt mera än Turist.« | NILS SCHWARTZ, EXPRESSEN

En pappa kidnappar sina döttrar. En mamma kidnappar sin son. De beger sig ut på vägarna med husvagn, hemskolning utan hem. Bort från skolans toalettdop, för att hitta ett nytt smeknamn åt skalbaggspojken.
De fina flickorna får lära sig jakt och snatteri, få skit under naglarna. Keruberna ska störtas från mammans axlar. En ny föräldrageneration ska få prova vingarna.
Bonsaikatter är kattungar som stoppats in i glaskärl för att sedan växa och behålla formen av marmeladburkar eller glasflaskor livet ut.
Bonsaikatt är rädslan för att skapa ett monster, små bonsaier av föräldrarna, skolan och misslyckandet.

VIKTOR JOHANSSON [född 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. 2014 långfilmsdebuterade han med Under Gottsunda. Bonsaikatt är hans fjärde roman.

»Det är en mörk historia Johansson presenterar, med en egensinnig och djupt klingande dystopisk kraft. Han har aldrig skrivit bättre eller mer pricksäkert.« | PETTER LINDGREN, AFTONBLADET

»Viktor Johanssons text angår oss allihop. Han kommer åt en samtidsnerv.« | MARIA KÜCHEN, SYDSVENSKAN

»Bonsaikatt gräver sig ner i medvetandet på ett skrämmande effektivt sätt. Minnesbilder tränger fram. Glömda situationer blir tydliga. Samhällsproblem blir uppenbarade från sidan och därmed såväl överrumplande som mer påträngande. Jag är imponerad.« | CRISTER ENANDER, TIDNINGEN KULTUREN

»Bonsaikatt visar bara med än större övertygelse att Viktor Johansson håller på att etablera sig som ett av de största svenska löftena från 2000-talet. Han går från klarhet till klarhet som författare, och du behöver inte söka längre än hit efter svensk litteraturs förnyelse.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, JÖNKÖPINGS-POSTEN

"Wrestlarna, de showande slagskämparna, är alla delar av en dyster, vackert och egensinnigt berättad samtidsroman om det karriärfixerade samhället där personlighet bara är ytterligare en grej på arbetsförmedlingens åtgärdslista." /Rebecka Åhlund, Borås Tidning

Wrestlarna är en generation som dröjer sig kvar i sina pojk- och flickrum, besatta av hemliga projekt och hämningsfulla experiment. De brottas på gränsen mellan spektakel och blodigt allvar. Hårt prövade av dagens prestationssamhälle tvingas de utmana hela den rådande ordningen.

Wrestlarna är en akut samtidsroman om att upptäcka sitt värde på marknaden, sälja ut sig eller förbli missförstått underbarn. Allt i en värld där kreativitet och konstnärlighet mest ses som överskottsenergi. Det bävar upp en avgrund mellan barnens ofantliga potential och de samhällsroller de nu ska skränkas in i.

Eterneller är postapokalyptisk kärlek i rymden. Berättelsen om fyra unga kvinnor som på olika sätt stannat i växten, eller i fel förhållande till varandra. En styrketränar för att kunna hålla fast, en annan spelar en roll för att lossa dödsgreppet. Ännu en är djupfryst i en glaciär.

Mest underlig är kanske hon som rent bokstavligt blivit till ett minne, komprimerad till diamant - men kanske är hon den svarta låda ur vilken man kan utläsa hela det förflutna, och varför inte lösningen på allt?

Viktor Johansson är född 1983 och bor i Örebro. Han skriver för Aftonbladets kultursida och är redaktör för nättidskriften Ett lysande namn. För diktsamlingen Kapslar mottog han Borås Tidnings Debutantpris. Eterneller är Viktor Johanssons romandebut.

Pressröster:

»Jag tycker att den är väldigt vacker, helt enkelt, vacker som ett brev med tydlig handstil i hård blyerts. Upplysande och mänskligt, arbetat och förgängligt på en gång.«
Malin Ullgren, Dagens Nyheter

»Poetisk berättelse i litet format som ger fantasin oändligt utrymme.«
Dagens Arbete

En pojke springer genom den svenska förorten. Han måste springa sin egen odyssé. Alla kallar honom tennispojken. Hans pappa var busschaufför i Bagdad och stoppade en ung självmordsbombare. Har pojken släpat med sig kriget till Gottsunda? Kommer han leda de andra ungarna åt helvete? Ska han aldrig bli mer än ett sjukt krigsbarn, en förlorad tennisunge? Därhemma sitter mamman med de alltjämt darrande händerna. Några ungar vrålar från fotbollsplanen. Några slår äppelkartar från trädet med ett basebollträ. Det mullrar från köpcentret.

Den mörka sporten kan bli en räddande subkultur för alla som inte är hela och rena, en extremsport för skadade och skakade ungdomar när hela samhällen faller sönder eller glöms bort. Detta är en roman om ett misslyckat underbarn som är uppvärmd och redo att göra sitt livs hjältedåd. En existentiell undersökning av livet. En kamp - mot eller med språket, mot eller med tillvaron och dess beståndsdelar: den egna kroppen, familjen och andra - vänner, fiender, allt i den väv som formar det mänskliga varats helhet.

Socialrealistisk saga om konformism & utanförskap

»Denna tragikomiskt diskbänksrealistiska undergångssaga berättas med filmiskt målande precist detaljerad prosa, i koncentrerade gestaltningar och effektivt disponerade scener. Bokens rappa dialog tänder välbehövliga ljusglimtar i en för övrigt nattsvart skildring.« Kristofer Flensmarck, BTJ

När Malin blir med barn kan hon inte längre bo kvar »på gatuplan«, alltså i sin kära bil där hon har sitt liv och alla samlarfigurer. Inte om soc får bestämma.
Man skickar den färske handläggaren Christer för att styra upp situationen. Tänk vilken dödsfälla en bil kan vara för ett barn. Malin ska ha en provlägenhet, annars blir det tyvärr en fråga om omhändertagande.
Ring soc! är en uppgörelse med den allt förtärande likriktningen som vi någon gång röstat igenom, eller om den prackats på oss av tjocka möbelkataloger. Det är en önskan om att få leva sitt liv utanför och bortom. En saga om verkligheten, konspirationerna och hemlösheten, om myndigheters stjälpande hand och om kärleken till ett barn.

MARIA GRUDEMO EL HAYEK [född 1980] är en svensk-libanesisk skådespelerska, teaterpedagog och scenkonstkreatör. Hon verkar inom teater, film och radio. Med ett normkritiskt perspektiv har hon utöver skådespeleriet drivit frigrupp, arbetat som projektledare och skrivit manus.

VIKTOR JOHANSSON [född 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. Sedan romanen Bonsaikatt [2015] har han regisserat ett antal hybridfilmer.

Game over är en sångbok för bottenlösa röster, för pojkar, fågelbarn, älskande och dödsdömda. För klottare, flyktingar och sommarbarn som sjunger upp ett luftrum där identiteten inte längre är en burfågel, kroppen inte längre en funktion, den muterar och rostar, brinner och åldras.

Mellan radhus och arkadhallar hörs en kör full av skräp och förvandlingar, sorg och självlysande drömmar. Samvetet är skört och naturen en skuld. Men sista dansen är alltid en tryckare, den är en katastroffilm, där alla kommer varandra nära av världens undergång.

Viktor Johansson är född 1983 och bor i Uppsala. För diktsamlingen Kapslar (2007) mottog han Borås Tidnings Debutantpris. Game Over är hans tredje bok.

Pressröster:

»Viktor Johansson vet precis vad han gör och man tvivlar aldrig på att ett ungt poetiskt geni är i farten«
Per-Axel Svensson, Borås Tidning

»Viktor Johansson har mutat in sin egen språkliga domän och gör det med lika delar utsatthet, nyfikenhet och trygghet vilket medför en egen diktvärld man som läser är glad att får vara del av.«
Per Bergström, Kristianstadsbladet

Denna bok är en tidskapsel, en skokartong fullstoppad med papperslappar som lyder: Säg något om tiden som inte är en karantän. Säg något om kärleken som inte är en dikt. Om det är tungt så ska gråten också vara en sång. Om eftervärlden ska vara ett barn av vår tid måste vi äta efterbörden, göra helt rent efter oss. I ett försvinnande bläck står önskningar och besvärjelser samlade till ett testamente, en yttersta vilja från några unga älskande i ett försök att framställa kärlek, i skuggan av det amerikanska kriget, i skuggan av städerna som skelett utgrävda ur en annan tid än deras egen. Viljan att göra en urgammal värld till sin, klottra över könen och tämja Historien till att börja ljus just här vid den egna blicken.

Viktor Johansson är född 1983 i Lidköping, och är i dag bosatt i Örebro. Han är med i aktionsgruppen Art the Streets. Kapslar är hans debutbok.

Pressröster

»Kapslar [är] full av kärlek, en triumferande kärlekshistoria faktiskt, just den sortens våldsamma och kreativa kärlek som uppstår när man glömmer vem man tror att man är.«
Aase Berg, Expressen

»Tjugofyra år gammal sällar sig Viktor Johansson oförskräckt till den svenska bildberusningens stora tidskritiska tradition, det postsurrealistiska följet i svensk poesi där män som Erik Lindegren, Lars Norén och Bruno K Öijer, men också Tomas Tranströmer och Gunnar Harding paraderar.«
Magnus William-Olsson, Aftonbladet

»[E]tt poetiskt landskap av sällsynt skönhet och stringens, och även om det är mörkt mest hela tiden finns här ändå en slags klärobskyr som inte undgår läsaren.«
Per-Axel Svensson, Borås Tidning

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education explores the role of philosophy and the humanities as pedagogy in early childhood educational research and practice, arguing that research should attend to questions about education and growth that concern social structures, individual development, and existential aspects of learning. It demonstrates how we can think of pedagogy and educational practices in early childhood as artistic, poetic, and philosophical, and exemplifies a humanities-based approach by giving literature and artful play a place in shaping the ground of practice and research.

The book explores a range of alternative approaches to theory in education and the feasibility of a curriculum of moral values for young children and contains a variety of scenes involving children?s play and involvement with literature and fiction. It portrays how engaging with children?s play can be a philosophical and pedagogical investigation where children?s own philosophising is taken seriously, where children?s thoughts are put on a par with established research and philosophy. Moreover, the book engages with a range of different forms of literature ? picture books, novels, auto-fiction, poetry ? and develops these as portrayals that serve as a basis for non-theoretical and poetic pedagogical research.

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education will be of great interest to academics, researchers, and post-graduate students in the fields of philosophy and education. It will also appeal to upper-level undergraduates, school psychologists, teachers, and therapists.

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education explores the role of philosophy and the humanities as pedagogy in early childhood educational research and practice, arguing that research should attend to questions about education and growth that concern social structures, individual development, and existential aspects of learning. It demonstrates how we can think of pedagogy and educational practices in early childhood as artistic, poetic, and philosophical, and exemplifies a humanities-based approach by giving literature and artful play a place in shaping the ground of practice and research.

The book explores a range of alternative approaches to theory in education and the feasibility of a curriculum of moral values for young children and contains a variety of scenes involving children?s play and involvement with literature and fiction. It portrays how engaging with children?s play can be a philosophical and pedagogical investigation where children?s own philosophising is taken seriously, where children?s thoughts are put on a par with established research and philosophy. Moreover, the book engages with a range of different forms of literature ? picture books, novels, auto-fiction, poetry ? and develops these as portrayals that serve as a basis for non-theoretical and poetic pedagogical research.

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education will be of great interest to academics, researchers, and post-graduate students in the fields of philosophy and education. It will also appeal to upper-level undergraduates, school psychologists, teachers, and therapists.